Jazz at Vespers – Jazz and Religion: English translation on CD

 

Den 23 mars 1953 skrevs jazzhistoria: en gudstjänst med svarta jazzmusiker från New Orleans i en vit kyrka i nordöstra USA. Hur var detta möjligt?

I denna bok berättas om
* Jazzens rötter: blues, spirituals, gospel, brassband, begravningsmusik…
* Kristna inslag i jazzmusiken
* Religiöst/moraliskt motstånd mot jazz, rock mm…
* Jazz och religion i olika länder
mm mm.

Fylligt kapitel om religiösa melodier som spelats av jazzorkestrar. Omfattande litteraturförteckning och index.

Jazz at Vespers – ”Jazz och religion” kan beställas på jazzhistoria at gmail.com , 031-96 53 38 eller 0708-28 94 13. Pris 150 Kr.   Boken finns också som CD med svensk och engelsk text. Pris 125 kr. Alla priser inkl inrikes porto.

Jazz at Vespers/Jazz och religion - Ingemar Wågerman

The English translation  is now available on CD (searchable pdf) together with the Swedish original. When purchasing the book (S Kr 150 + foreign postage) the  CD is included at no cost, but can also be purchased separately at 150 kr including postage, Order : jazzhistoria at gmail.com.

The printed version contains 197 pages in large format 21 x 28 cm with a lot of information about how jazz and religion influenced each other, including facts about more than 450 religious melodies played by jazz bands, with the composers and lyricists, the first jazz recordings, in many cases with English subtitles and, where applicable, Swedish titles. The first reference work of its kind. The cover picture shows the Gota River instruments before Jazz at Vespers in Stenkullen Church 2012

From the contents:
Jazz roots
Blues
Spirituals, Gospel
Brass Bands, funeral music
Christian elements in jazz
Influence from other religions
Religious / moral opposition to jazz, rock, etc.
Jazz and Religion in the United States during the 1920s-30s
Bunk Johnson, George Lewis and the New Orleans Revival
Jazz at Vespers: George Lewis’ sevices in Oxford, Ohio 1953-54
George Lewis later religious recordings. George Lewis Plays Hymns
Jazz and Religion in the United States after 1954
Jazz and religion in other countries
Jazz and Religion in Sweden
Religious music with secular artists – Christian popular music – worship music – songs of praise
Religious texts to secular melodies
Harmonic and other similarities between jazz and religious music
Religious songs recorded by traditional jazz band
Albums with religious jazz recordings (traditional jazz)

RECENSIONER / REVIEWS

1. Bert Slättung, Jazzbladet 2013:1, svensk text

2. D:o, English text

3. Bert Thompson, Just Jazz, English text

4. Bert Thompson, Swedish text

5. Björn Bärnheim, DIG-Jazz, svensk text

6..Björn Bärnheim, DIG-Jazz, English text

7. Per Runesson, Dalademokraten

1. Wågerman reder ut jazzens väg till kyrkan –

Jazz at Vespers : jazz och religion / Ingemar Wågerman ; Hönö, Eget förl., 2013, 197 s., ill. ISBN 978-91-637-2274-5

”Man kan inte förstå jazzen utan att taga hänsyn till trenne betydelsefulla fakta beträffande dess tillkomst: 1. Den har skapats av negrer. 2. Den har skapats av berusade negrer. 3. Den har skapats av berusade negrer i bordellmiljö.” Så skrev i mitten av 40-talet en viss lektor Erik Walles i sin pamflett ”Jazzen anfaller”, ett uttryck för den avsky många då kände för jazzen, den depraverade musik som hotade att förstöra unga mänskors rena sinnen. Hur kom det sig då att denna syndens och okulturens musik hittade vägen till de renaste av alla rena lokaler, kyrkorna och församlingshemmen? Hur kom det sig att psalmer, andliga visor, gospels och spirituals blev delar av standardrepertoaren för de flesta traditionella jazzband?

Det finns inte mycket skrivet om detta intressanta ämnesområde, och det som i bästa fall finns är kortfattat och inriktat på enstaka orkestrar och musiker. I ett standardverk som den 1.358 sidor tjocka New Grove dictionary of jazz letar man förgäves efter artiklar om jazz och religion, jazz och kyrkomusik etc. Nu har den målmedvetne musikern och jazzhistorikern Ingemar Wågerman samlat, analyserat och systematiserat vad som trots allt finns utgivet (både i text och på skiva) och värderat och kritiserat materialet och kompletterat det med sitt eget stora vetande.

Wågerman verkar ha gammalt och genuint intresse för förhållandet mellan religion och (jazz)musik, han är – som han själv skriver – ett ”Guds barnbarn” och har växt upp med och präglats av Frälsningsarméns musik på Hönö i Göteborgs norra skärgård (där han också numera bor), och som pianist är han sedan länge verksam i Göta/Gota River Jazzmen, som troligen är det svenska jazzband som har allra flest religiösa melodier på repertoaren.

Boken inleds med ett antal diskuterande och analyserande kapitel om jazzens rötter (”Den religiösa musiken hade en avgörande betydelse för jazzens uppkomst”), om definitioner av begreppen ”blues”, ”hymn”, ”gospel”, ”(negro) spiritual” och ”dirge”, om brassbanden i New Orleans och deras repertoar av bl a religiösa melodier, om förhållandet mellan jazz och religion i USA och Sverige före och efter andra världskriget och om likheter och skillnader mellan jazzmelodier och religiös musik. Här får man t ex veta att ”de första rena jazzinspelningarna av religiös musik stod Sam Morgan’s band för 1927, då åtta låtar spelades in för Columbia” och att det var Louis Armstrong som den 13 maj 1938 (det var alltså 75-årsjubileum nyligen!) gjorde den första jazzinspelningen av det som ibland kallas ”världens mest kända jazzlåt”, ”When the saints go marching in”.

Här finns också i detalj redogjort för förhistorien till, genomförandet av, repertoaren vid och följderna av det nästan osannolika som inträffade den 22 mars 1953: en gudstjänst med svarta jazzmusiker från New Orleans, George Lewis’ band, i en vit kyrka i nordöstra USA, Holy Trinity Episcopal Church i Oxford, Ohio, en jazzhistorisk händelse som turligt nog spelades in och finns utgiven i olika versioner, en med titeln ”Jazz at Vespers”, vilket ju också är titeln på Wågermans bok. ”Vesper(s)” heter på svenska ”aftonsång”, alltså en sen gudstjänst, och ”Jazz (at) Vespers” har – skriver Wågerman – senare ”kommit att beteckna en jazzkonsert på eftermiddagen eller kvällen”.

Klarinettisten George Lewis och hans band, som då innehöll legendarer som ”Kid” Howard på trumpet, Jim Robinson på trombon och ”Slow Drag” Pavageau på bas, blev alltså pionjärer och inledde utvecklingen mot ett allt närmare samarbete mellan (vissa) jazzband och (vissa) kyrkor och religiösa samfund, en utveckling som varit märkbar inte minst i Sverige. Jazz i kyrkan har dock inte överallt mötts med glädje och än idag finns tveksamhet och direkt motstånd på vissa håll. Bägge parter kan dock dra nytta av samarbetet, skriver Wågerman, kyrkorna genom att ”antalet kyrkobesökare vid jazzkonserter och –gudstjänster brukar vara betydligt större än vid vanliga gudstjänster” och musikerna genom att ”i kyrkan lyssnar publiken” i stället för att dricka öl och prata. Dessutom är det så (det kan jag personligen intyga) att ”speltillfällena för traditionella jazzband har minskat” och att ”kyrkan är en av de få platser där man välkomnar den traditionella jazzen”.

Men boken är också till stor del ett uppslagsverk, sid. 76–152 upptas av en imponerande lista på mer än 500 ”melodier med religiös anknytning som spelats i jazzversioner av band i den traditionella genren”, alfabetiskt ordnade efter titeln (eller första textraden) och med uppgifter om tillkomstår, kompositör, textförfattare och ”första … kända traditionella jazzinspelning och i vissa fall tidigaste gospelinspelning”, en lista som kommer att bli till stor nytta inte minst när man söker uppgifter att skicka till STIM och NCB om låtar man spelat på scen och/eller spelat in.

Listan inleds lite överraskande med en ganska modern komposition, Thad Jones’ ”A child is born” från 1970 (jag avstår f ö från att kommentera den kanske praktiska men icke-biblioteksmässiga alfabetiseringen av bestämd och obestämd artikel) som visar sig ha spelats in av Carnegie Jazz Band, och den avslutas med Frälsningsarmésången ”Över mörka djup”, som Wågermans eget band Göta/Gota River Jazzmen spelat in men ännu inte gett ut. Däremellan kan man läsa längre eller (i de flesta fall) kortare notiser om allt från Amazing grace, Go down Moses och Lily of the valley till Tryggare kan ingen vara och Walking with the King.

I boken finns också en förteckning över ca 200 ”album med religiösa jazzinspelningar (främst traditionell jazz)”, av förklarliga skäl av främst skandinaviska och brittiska band och musiker. En fyllig litteraturförteckning och ett par register över behandlade melodier, personer och jazzband avslutar detta välstrukturerade verk, som upphovsmannen har all heder av och som vi läsare och användare har anledning att glädjas åt. – För ett par år sedan gav Wågerman ut en fyllig volym om historia och historier kring ”den traditionella jazzen i Göteborg med omnejd” betitlat ”Down by the riverside”. Det kan inte hjälpas att man med viss förväntan undrar vilket som blir den produktive Wågermans nästa projekt…

 

Bert Slättung

2. Wågerman untangles Jazz’ way to Church

Jazz at Vespers: jazz and religion / Ingemar Wågerman; Hönö, Self-published, 2013, 197 p, ill ISBN 978-91-637-2274-5

”You cannot understand jazz without taking into account three important facts concerning its creation: 1. It has been created by Negroes. 2. It has been created by drunken Negroes. 3. It has been created by drunken Negroes in the brothel environment”. So wrote in the mid-40s a certain lecturer Erik Walles in his pamphlet ”Jazz Attacks ”, an expression of the disgust many people then felt for Jazz, the depraved music that threatened to destroy young men’s pure minds. How, then, could this sinful and non-cultural music find its way to the purest of all clean facilities, churches and parish halls? How could hymns, spiritual songs, gospels and spirituals become part of the standard repertoire of most traditional jazz bands?

There is not much written about this interesting topic, mostly brief notes focused on single bands and musicians. In the standard work New Grove Dictionary of Jazz (1,358 pages) one looks in vain for articles about jazz and religion, jazz and church music etc. The purposeful musician and jazz historian Ingemar Wågerman now has collected, analyzed and compiled what is, after all, published (both in text and on disc) and evaluated and criticized the media and supplemented it with his own great knowledge.

Wågerman seems to have an old and genuine interest in the relationship between religion and (jazz) music, he is – as he writes – a ”God’s grandchild”; he has grown up with and been marked by the Salvation Army music in Hönö in northern archipelago of Gothenburg (where he also now lives), and as a pianist, he has long been active in Göta / Gota River Jazzmen, which is probably the Swedish jazz band that has all the most religious songs in their repertoire.

The book begins with a number of discussing and analyzing chapters on jazz roots (”The religious music had a significant impact on jazz’ emergence”), on the definitions of ”blues”, ”Hymn”, ”gospel”, ”(negro) Spiritual” and ”dirge”, on the brass bands of New Orleans and their repertoire which included religious melodies, the relationship between jazz and religion in the United States and Sweden before and after World War II and the similarities and differences between jazz tunes and religious music. Here you can, for example, find that ”the first pure jazz recordings of religious music were made by Sam Morgan’s band in 1927, when eight songs were recorded for Columbia” and that it was Louis Armstrong who made the first jazz recording of what is sometimes called ”the world’s most famous jazz song,” ”When the saints go marching in”, 13 May 1938 (it was the 75th anniversary recently!).

The book also describes in detail the almost improbable event that occurred March 22, 1953: a worship with black jazz musicians from New Orleans, George Lewis’ band, in the white Holy Trinity Episcopal Church in Oxford, Ohio, a jazz historical event which was thankfully recorded and published in different versions, one with the title ”Jazz at Vespers,” which is also the title of Wågerman’s book. ”Vesper (s)” is called in Swedish ”evensong”, a late church service, and ”Jazz (at) Vespers” is ”a jazz concert in the afternoon or evening.”

Clarinetist George Lewis and his band, which then included legends like ”Kid” Howard on trumpet, Jim Robinson on trombone and ”Slow Drag” Pavageau on bass, then became pioneers and initiated the development of a closer collaboration between (some) jazz bands and (some) churches and religious communities, a trend that has been noticeable particularly in Sweden. Jazz in the Church has not everywhere been received with joy and even today there are doubts and outright opposition in some quarters. Both parties can benefit from cooperation, Wågerman writes; in the churches ”the number of worshipers at jazz concerts and church services tend to be significantly larger than at the usual services” and the musicians can enjoy an audience who is listening instead of drinking beer and talking. Moreover, (I can personally attest) ”the opportunities for traditional jazz bands to get engagements have declined”, and ”the Church is one of the few places where they welcome the traditional jazz.”

But the book is also largely an encyclopedia, p. 76-152 occupied by an impressive list of more than 500 ”songs with religious affiliation played in jazz versions by  bands in the traditional genre”, alphabetically by title (or first line of text) and details of the creation account, composer, lyricist and ‘first … known traditional jazz recordings, and in some cases, the earliest gospel recording”, a list that will be very useful especially when looking for data to send to the STIM and NCB on the songs the bands played on stage and / or recorded.

The list starts a little surprising with a fairly modern composition, Thad Jones’ ”A child is born” from 1970  that appears to have been recorded by Carnegie Jazz Band, and it ends with the Salvation Army Song ”Over the dark depths,” which Wågerman’s own band Gota / Gota River Jazzmen has recorded but not yet released. In between, one can read longer, or (in most cases) shorter notices about everything from Amazing Grace, Go Down Moses and Lily of the valley to Tryggare kan ingen vara (Children of our Heavenly Father) and Walking with the King.

The book also contains a list of about 200 ”albums with religious jazz recordings (mainly traditional jazz),” for obvious reasons, mainly Scandinavian and British bands and musicians. A rich bibliography and a couple of lists of treated melodies, people, and jazz bands completes this well-structured work, of which the author has all the credits, and the readers and users have reason to rejoice. – A couple of years ago Wågerman published a detailed volume on the history of and stories around the ”traditional jazz in Gothenburg area” titled ”Down by the riverside.” It cannot be helped that one with some anticipation wonders which is the next project  from the prolific Wågerman…

The book costs 250 including postage in Sweden and 350 SEK abroad, including a CD with English translation. The CD can also be obtained separately at 200 SEK incl. postage. Orders may be placed via the address: jazzhistoria@gmail.com

Read more about the book and Ingemar Wågerman’s other projects at his website http://www.jazzhistoria.se/

Bert Slättung

3. JAZZ AT VESPERS  – Jazz and religion

By Ingemar Wågerman

Hönö, Self-published, 197pp  ISBN 978-91-637-2274-5  paperback

[Note:  The print version of this book is in Swedish only, but for the convenience of non-Swedish speakers there is a CD .pdf version in English and Swedish available singly. The CD version contains all of the content of the printed version, including photographs and illustrations (some in colour), but there may be some variation in the pagination of the two versions, thus affecting the index, which is keyed to the print version.  Also it should be noted that the author, Ingemar     Wågerman,  provided the English translation, and he states that his “literal translation is not [always] idiomatically correct.”  There are, indeed, some such errors of idiom, but they are minor, none actually impeding communication.]

Exploring the relationship between jazz and religion would be an ambitious, even immense, undertaking, given the breadth of these two subjects; it would involve countless hours of research of both primary and secondary sources; and it would result in several volumes.  So W å german, who hails from Sweden and is the pianist and leader of a New Orleans-style jazz band called the Göta River Jazzmen, sensibly restricts it for the most part to the relationship between traditional (i.e, early) jazz and religion, mainly Christianity, eschewing the more modern forms of jazz and non-Christian religions other than to give them a passing consideration.

His account centers on what Wågerman considers the defining event in the relationship of jazz and religion—the George Lewis band’s performance at Holy Trinity Episcopal Church, Oxford, Ohio, on Mar. 22, 1953, where for perhaps the first time the music of an entire church service was provided by a jazz band.  The following year this event was repeated and recorded, resulting in the Lewis band album “Jazz at Vespers,” which the author adopts as his title for this treatise.

Wågerman begins by tracing the development of the gospels, spirituals, and blues in the music of the Christian church in the United States, particularly that of the Baptist and Pentecostal denominations, from the early 19th century up to the traditional jazz “revival” that occurred ca. 1940.  He discusses the opposition to jazz music in the first half of the 20th century by many in the church as well as the acceptance, albeit limited, by others, and he assiduously pursues every recording he can locate which gives evidence of jazz bands’ playing music usually found only in church, such as the Morgan band’s 1927 seminal recordings of “Sing On,” “Down by the Riverside,” and “Over in the Gloryland.”  He also quotes extensively what musicians had to say about the subject, and he gives the same close attention to the jazz recordings issued during the revival period and from then to the present.

Not limiting the scope to the U.S. only, he considers the traditional jazz being played elsewhere, especially the U.K. and Europe, devoting a fair amount of space to his native Sweden, as one might expect.  Perhaps this section will be of least appeal to non-Swedes as they will have little familiarity with the musical milieu in that part of the world.

Wågerman’s observations about the relationship of religion and jazz are often provocative: for instance, traditional jazz musicians do not, for the most part, compose new songs in the idiom but adopt those already extant—gospels, spirituals, hymns—and “jazz” them; whereas more modern jazz musicians, such as Ellington, Mingus, Brubeck, compose new works with a religious subject.  (It might also be added that the author believes that the influence of non-Christian religions, such as Islam or Buddhism, on jazz is minor and mainly to be found in “modern” jazz.)  Another interesting tenet he advances is that brass bands played an important part in bringing jazz and religion together.  He examines both the European and West African roots of the New Orleans brass bands, noting how these became manifest in the New Orleans funeral.  From the European came the funereal dirge on the way to the cemetery; from the West African came the singing and dancing following the interment that became the second line.  In turn the music flowed both ways, religious pieces such as “Just a Closer Walk” being included in bands’ repertoires on secular occasions, and profane pieces such as “I’ll be Glad When You’re Dead” being played as the bands stomped their way back from the cemetery.

As stated above, much of the book centers on the importance of the role the revivalists, such as Bunk Johnson and George Lewis, played in influencing the adoption of religious songs into jazz and the acceptance of jazz into the liturgy of the church, and Wågerman provides an illuminating analysis of it.

The book also provides an exhaustive list of tunes—and often their lyrics—that comprise this repertoire, with an extended analysis of one of his favorites, “Lily of the Valley,” and another of that jazz anthem “When the Saint Go Marching In.”  Another list supplies data on albums of religious-oriented traditional jazz.  (Band leaders or musical directors would undoubtedly find this section of the book of considerable utility.)  Finally, there is an extensive bibliography appended.  All of this attests to the painstaking research W å german conducted, resulting in a book that, while not being perhaps definitive in every area, is very enlightening and persuasive on the whole subject of the relationship of jazz and religion.

For more information, inquire by e-mail to jazzhistoria@gmail.com .

Bert Thompson


4. JAZZ AT VESPERS – Jazz och religion

Ingemar Wågerman

Eget förlag, Hönö, 197s. ISBN 978-91-637-2274-5, häftad.

[Obs: Den tryckta versionen av boken är endast på svenska, men för att underlätta för icke-svensktalande finns en CD pdf-version på engelska och svenska.)

Att undersöka sambandet mellan jazz och religion skulle vara ett ambitiöst, enormt åtagande, med tanke på bredden hos dessa två ämnen; det skulle innebära otaliga timmar av forskning av både primära och sekundära källor, och det skulle resultera i flera volymer. Så Wågerman, som kommer från Sverige och är pianist och ledare för det New Orleansinfluerade jazzbandet Göta River Jazzmen, begränsar sig förnuftigt nog mest till förhållandet mellan traditionell (dvs. tidig) jazz och religion, främst kristendom, men ger också visst utrymme åt de mer moderna jazzstilarna och icke-kristna religioner.

Redogörelsen kretsar kring vad Wågerman anser vara den avgörande händelsen i förhållandet mellan jazz och religion – gudstjänsten i Holy Trinity Episcopal Church, Oxford, Ohio, den 22 mar 1953, där George Lewis and his Ragtime Band deltog. Det var såvitt bekant den första gången som ett jazzband deltog som en integrerad del i en gudstjänst. Följande år upprepades händelsen, vilket resulterade i den kända LPn ”Jazz at Vespers”, som författaren använt som titel för denna avhandling.

Wågerman börjar med att spåra utvecklingen från gospel, spirituals och blues i den kristna kyrkan i USA, särskilt hos baptister och pingstvänner, från 1800-talet fram till den traditionella jazzens ”väckelse” (New Orleans Revival) som inträffade ca. 1940. Han diskuterar motståndet mot jazzmusik under första hälften av 20-talet från bl.a. kyrkligt håll samt hur jazzen ändå i viss omfattning blev accepterad, och han går oförtrutet genom varje inspelning som han kan finna, där jazzband spelar musik som vanligtvis bara finns i kyrkan, som t.ex. Sam Morgans banbrytande inspelningar från 1927 av ”Sing On”, ”Down by the Riverside” och ”Over in the Gloryland.” Han citerar också flitigt vad musikerna hade att säga om ämnet, och han ägnar samma uppmärksamhet åt jazzinspelningar under revivalperioden och framåt.

Framställningen begränsas inte till endast USA, utan författaren beskriver också den traditionella jazzen som spelas på andra håll, särskilt i Storbritannien och Europa. Han ägnar en hel del utrymme åt sitt hemland Sverige, som man kan förvänta sig. Kanske är detta avsnitt minst intressant för icke-svenskar, som inte är så förtrogna med den musikaliska miljön i den delen av världen.

Wågermans iakttagelser om förhållandet mellan religion och jazz är ofta provocerande: till exempel komponerar traditionella jazzmusiker sällan egna melodier, medan mer moderna musiker som Ellington, Mingus och Brubeck komponerar nya verk med en religiös anknytning. Det kan också tilläggas att författaren anser att inverkan från icke-kristna religioner, som islam eller buddhism, är mindre omfattande; den förekommer främst i ”modern” jazz. En annan intressant grundsats han för fram är att blåsorkestrar spelade en viktig roll i jazzens uppkomst och uyveckling.. Han undersöker både de europeiska och västafrikanska rötterna hos brassbanden i  New Orleans, och noterar hur dessa visade sig vid begravningar i New Orleans. Från Europa kom den långsamma, sorgsna dirgen på väg till kyrkogården, medan det västafrikanska inflytandet visade sig efter gravsättningen, när de som följde efter orkestern dansade och sjöng – den s.k. Second Line. I sin tur flödade musiken åt båda hållen; religiösa sånger som ”Just a Closer Walk” kom att ingå i bandens repertoar vid sekulära tillfällen, medan profana stycken såsom ”You Rascal You” kunde spelas när banden ”stompade” på vägen tillbaka från kyrkogården.

Som nämnts ovan, fokuserar en stor del av boken på vilken stor roll revivalmusiker som Bunk Johnson och George Lewis spelade när det gällde att överföra religiösa sånger till jazz och att föra in jazzen i kyrkans liturgi. Wågerman ger en belysande analys av detta.

I boken finns också en uttömmande lista över låtar, ofta med text, som ingår i denna repertoar, med en utökad analys av ett par favoriter, ”Lily of the Valley” och ”When the Saints Go Marching In”. En annan lista ger uppgifter om album av religiöst orienterad traditionell jazz. (Bandledare eller arrangörer har utan tvekan stor nytta att den här delen av boken.) Slutligen bifogas en omfattande bibliografi. Allt detta vittnar om den noggranna forskning Wågerman genomfört, vilket resulterade i en bok som, utan att kanske vara definitiv på alla områden, är mycket upplysande och övertygande i fråga om förhållandet mellan jazz och religion.

Information: www.jazzhistoria.se . Beställningar: jazzhistoria@gmail.com .

Bert Thompson

 5.Väldokumenterat, analyserande om jazz och religion

Jazz at Vespers
Ingemar Wågerman, Eget förlag, 197 sidor
(www.jazzhistoria.se)

Jazzens förhållande till den kyrkliga världen har tidvis varit stormig. På 1950-talet väckte det stor uppståndelse när den karismatiske kyrkoherden ”Fader Gunnar” Rosendahl i Osby höll förbön för Louis Armstrong. En frikrykopräst i Östergötland förkunnade att jazzen var ”djävulens musik” och ville skydda ungdomarna mot denna farliga företeelse. Ändå har jazzmusiken och den andliga motsvarigheten en lång gemensam historia.

Detta framgår klart av denna förnämliga och innehållsrika bok skriven av Ingemar Wågerman, pianist i Gota River Jazzmen. Han har verkligen djuplodat i ämnet och förklarar på ett trevligt sätt hur religionen och jazzen har påverkat varandra. Detta vederlägger han med flitigt analyserande – både positivt och kritiserande – och refererande till sina många källor.

Bokens titel har inspirerats av en skiva med George Lewis and His Ragtime Band. Den spelades in 1954 i samband med en aftongudstjänst i Holy Trinity Episcopal Church vid en turné till Oxford, Ohio. Den händelsen anses ha varit banbrytande för jazz i kyrkan och som fått många efterföljare runt om i världen. Skivans titel är Jazz at Vespers och den finns utgiven på minst nio skivmärken i ett stort antal upplagor runt om i världen.. Wågerman gör också en djuplodande analys av denna aftongudstjänst och dess betydelse för andra orkestrar.

Boken kan också betraktas som ett förnämligt uppslagsverk. På 76 sidor skriver han om bakgrunden – och i flera fall anges också sångtexten – till religiösa melodier och sånger. Många av dessa spelas än i dag av främst jazzorkestrar i den traditionella stilen.

Wågerman har verkligen lagt ner ett stort och omfattande forskningsarbete på att lista skivor och musikkassetter som innehåller inspelningar av melodier som har regligiös anknytning. Inte mindre än 190 skivor/kassetter ingår i den förteckningen! Han har också gjort en lika omfattande insats när det gäller referenslitteratur (12 sidor), melodiregister (11 sidor) samt ett person- och orkesterregister (9 sidor).

På bokens baksida står det bland annat: ”Det har skrivits åskilliga hyllmeter litteratur om jazz och ännu fler om religion, men ytterst få verk som mer än summariskt tar upp sambandet mellan jazzen och religionen. Den här boken råder bot på denna brist!”. Det är inga överord, snarare en blygsam ”marknadsföringstext”. Ett inköp av den här boken är väl investerade pengar och den kommer att ge mycket glädje och behållning som uppslagsverk. Med hjälp av de omfattande registren är det lätt att hitta det man söker.
Björn Bärnheim

6. Well documented , analytical about jazz and religion

Jazz at Vespers
Ingemar Wågerman, Self-published, 197 pages
(www.jazzhistoria.se)

Jazz relation to the ecclesiastical world has sometimes been stormy . In the 1950s it caused a great stir when the charismatic pastor ”Father Gunnar” Rosendahl in Osby held intercession for Louis Armstrong. A Free Church pastor in Östergötland proclaimed that jazz was ”the devil’s music” and wanted to protect young people from this dangerous phenomenon. Yet, jazz music and the spiritual equivalent have a long common history.

This is clear from this rich and comprehensive book written by Ingemar Wågerman, pianist in the Gota River Jazzmen. He has really penetrated the subject and explains in a nice way how religion and jazz have influenced each other. He proves it diligently analyzing – both positively and criticizing – and referring to his many sources.

The book’s title was inspired by an album with George Lewis and His Ragtime Band. It was recorded in 1954 in connection with an evening service at the Holy Trinity Episcopal Church on a tour to Oxford, Ohio. The event is considered to have been pioneering for jazz in the church and had many followers around the world . The disc title is Jazz at Vespers and it is published on at least nine music labels in numerous editions around the world. Wågerman also makes an in-depth analysis of this evening worship and its importance for other orchestras.

The book can also be considered as a prime encyclopedia. In 76 pages he writes about the background – and in several cases also indicates the lyrics – to religious melodies and songs. Many of these are played to this day, mainly by jazz orchestras in the traditional style .

Wågerman has really put a large and extensive research listing records and cassettes containing recordings of songs that have regligious extension. No less than 190 discs / cassettes included in that list ! He has also made an equally massive effort in terms of reference literature (12 pages), tune index (11 pages) and a person and orchestral index ( 9 pages).

On the back cover it says in part: ”It has been written several shelf meters of books on jazz and even more about religion, but very few works that more than cursorily addresses the relationship between jazz and religion. This book should remedy this deficiency” . It is no exaggeration , but rather a modest ” marketing message”. The purchase of this book is well spent money and it will bring much joy as encyclopedia. With the help of the extensive indexes, it is easy to find what you are looking for.
Björn Bärnheim

7. Jazz i kyrkan

I dag har jazzmusiken sin plats i kyrkorummet. Det hottas värre i såväl kyrkor som kapell. Om detta fenomen har göteborgaren Ingemar Wågerman skrivit en lärorik bok med titeln ”Jazz at Vespers” (Scandinavian Book) –”Jazz i aftonsången”, ungefär. Alltså jazz i sakrala sammanhang. Men förr var det andra bullar enligt följande logik. Jazz spelades på dansbanor och dans var synd, alltså var även jazz synd. Författaren spelar själv piano i ett trad-jazzband, Gota River Jazzmen som reser Europa runt med sin musik och givit ut flera cd, bland annat en med svenska religiösa melodier. I denna bok lämnas ingen sten orörd, allt finns med, tycks det: jazzens rötter, blues, gospel och begravningsmusik. Förhållandet jazz och religion i USA och andra länder belyses. Religiösa texter till profan musik är ett annat kapitel.

Utomordentligt intressant är avsnittet om motståndet mot jazz över huvud taget, inte sällan med rasistiska övertoner. Ett exempel är bilkungen Henry Fords bok i ämnet från 1921. Ford som var antisemit kryddade sin vision av framtidens musik med följande ord: ”judisk jazz blir vår nationella musik”. Den beskrevs som ”monkey talk” och ”djungelvrål” ,Sådana tongångar kunde  även finnas hos frikyrkomannen Walter Erixon i vårt land som själv spelade svängig andlig musik. Han skrev 1945 i en pamflett att det rörde sig om ”ap-kult”, ett ovanligt rått utryck även på den tiden.

När vi talar om jazz i kyrkan är 1953 en milstolpe. Då spelade en jazzorkester i en kyrka i Oxford, Ohio bland annat ”Old Rugged Cross” och ”What a Friend we have in Jesus”. I förväg manades publiken att inte applådera. Den gode kyrkoherden försvarade sig mot konservativa krafter med orden: Gud gav dessa musiker dessa talanger. Varför skulle de då inte använda dem i Guds hus?

I vårt land brusade synkoperna 1956 när Måttbandet spelade i en kyrka i Bromma. Fyra år senare spelade ungdomar jazz på en morgonbön i Södra Flickläroverket i Stockholm. Aftonbladet, DN och radion uppmärksammade händelsen. Man lyssnade ”andäktigt” och ingen applåderade. Rektorn hade givit sitt tillstånd sedan hon konstaterat att det rörde sig om ”melodiös musik med religiös förankring”. Året innan hade en liknande konsert ägt rum under en morgonbön i Malmö, en händelse som fick en riksdagsman från centerpartiet att vredgas och ta upp eländet i riksdagen!

1983 var det dags för en jazzgudstjänst, i Råda kyrka med Göteborgsbandet Poseidon. Och  1994 lanserades projektet ”Jazz å Gud” där det gamla trad-bandet Hep Cats stod för musiken. Det var ett slags gudstjänst med de skilda ritualerna som överlåtelsebön (där besökaren ber en bön och gör klart att han eller/hon därmed är en troende kristen), vidare textläsning, trosbekännelse med mera. Och utanför Uppsala finns Gottsunda med Radbandet som Bertil Dovelius leder. Han drömmer om att kunna spela hela gudstjänstens liturgi. ”En sorgsen bluesslinga kan vara mycket uttrycksfull efter syndabekännelsen”. Han tänker sig att vissa söndagar kunde präglas av jazz, andra av folkmusik och andra åter av den traditionella musiken. ”Church Blues” heter en cd med Radbandet inspelad i Gottsunda kyrka 2005.

Här finns uppgifter om en väldig samling melodier och inspelningar. Boken är en skatt för dem som vill veta mer, kunnigt guidade av en outtröttlig musikens tjänare och broder.

Per Runesson

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: